torsdag 19 juli 2012

I dag var det nära (långsamlöpning)

Endast 34 hundradelar över skämsgränsen som är 60 minuter på milspåret, jag får trösta mig med att det börjar gå tungt också för Merlene Ottey som sprang 100 meter på 12.12 i Karlstad, hur länge ska hon orka. Jag har nästan två veckor på mig att putsa tiden under timmen. Jag får börja att gena i kurvorna, det räcker nog att jag har en sko på banan, inom rundbana behöver man bara ha ett hjul innanför markeringen.

Only 34 hundredths of a second over ashamed limit of 60 minutes on the 6,2 mile track, I can console myself that I am a year older than Merlene Ottey, who ran 100 meters in 12:12 in Karlstad today, how long is she competing. I have almost two weeks for me to trim the time during the hour. I may begin to cheat in the curves, it's enough that I have one shoe on the track, the speedway races, you need only have one wheel on the track.

2 kommentarer:

  1. Prestationsångest, --års kris, varför är en siffra på ett stoppur så viktigt? Ja eller varför inte som motorman och tävlingsmänniska så finns det alltid behov av att förbättra och mäta sig. Jag kan rekommendera boken "Born to run" av Christopher Mc Dougall som handlar om jakten på löpningens själ finn nu oxå i billig pocketupplaga. Kan vara bra att ha som läsning över atlanten.
    /Tomas L

    SvaraRadera
  2. Problemet är att lättjan firar större och större trumfer ju äldre jag blir, skinnstället krymper i motsvarande grad. Att förbättra sig går inte i den här åldern, det gäller att förfallet inte fortskrider så fort...

    SvaraRadera